Ljuset eller ljusstrålning behövs inte enbart för seendet men som sagt tidigare har en avgörande betydelse för vår existens. Homo sapiens har under årmiljonerna utvecklats i en dagsljusmiljö där ljusets växlingar styrt vår tillvaro och utveckling. Detta gäller inte bara synsinnet men också andra biologiska funktioner i kroppen. Dygnrytm, behovet av sömn och vakenhet styrs av ljusets växlingar. Kroppens förmåga att uppta D – vitamin, dess metabolism och dess immunförsvar styrs också av ljuset och möjligen också av andra förhållanden som vi ännu inte tagit reda på.
Vi upplever solstrålningens olika strålningsslag på olika sätt. Infraröd strålning absorberas i huden där det finns celler eller receptorer som registrerar detta som värmestrålning. När känslan av värmen blir för stor ger hjärnan signaler att reglera kroppstemperaturen genom att hudens porer öppnas och man börjar svettas. För upplevelser av UV – strålning saknar människor receptorer - så långt man vet. Däremot upplevs en alltför stor dos av UV – strålning i efterhand som hudrodnad och eventuellt sveda och illamående. Ljusstrålningen absorberas mindre i huden än både UV – och IR – strålning. De ljuskänsliga cellerna eller receptorerna sitter alla i ögat och fungerar på olika sätt beroende på om de har en biologisk eller en visuell funktion. Vi har alltså i ögat två separata ljuskänsliga receptorsystem – ett för seendet och ett för de biologiska processerna.
(www.afconsult.com)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar