Det biologiska systemet styr körtelverksamheten, hormonproduktionen, har sin maximala känslighet för blått ljus, som blått himmelljus. När himmelljus eller ljus med dessa våglängder stimulerar de biologiska receptorerna utlöses en signal till kroppens körtlar, främst tallkottkörteln, ökar produktion av kortisol och produktion av melatonin ”sömnhormonet” hämmas. Om denna strålning saknas stoppas inte melatoninproduktion och kroppen fortsätter att vara i viloläge i längre perioder än den naturliga dygnsrytmen. Många människor kan därför gå i depressionstillstånd av olika grad under vinterhalvåret då det blåa ljuset saknas. Även immunförsvaret försvagas. På samma sätt drabbas fenomenet människor som tillbringar hela arbetstiden inomhus i lokaler utan eller med liten tillgång till dagsljus.
Elektriska ljuset är en otillräckligt bra ersättning för dagsljuset! Både belysningsnivåer och ljuskvalitet (spektral ljusfördelning) är otillräckliga ur biologisk hälsosynpunkt. Strålnings-intensiteten utomhus är många gånger större än inomhus. Utomhus är belysningsstyrkan under dagen varierande mellan 500 lux och 100 000 lux som motsvarar en klar, solig sommardag. Inomhus är belysningsstyrkan oftast mellan 200 till 500 lux. De allra flesta ljuskällor som vanligtvis finns tillgängliga idag utvecklats nämligen för det visuella kravet, strålningsaspekt är i huvudsak förlagt till de våglängder där de visuellt känsliga receptorerna har sin maximala absorption, det vill säga mellan 500 – 700 nm. De biologiskt verksamma receptorerna har däremot sitt absorptionsspektrum mellan 430 och 500 nm. För att åstadkomma den nivå av ljusstrålning inom detta våglängdsområde skulle vara mycket energikrävande och tillföra byggnader alltför stora värmemängder. Ljuskällor av denna typ dock existerar som till exempel LED. Detta utnyttjades förr i tiden i skolor och sjukhus för att minska spridningen av bakterier och virus, något som idag verkar vara bortglömt.
Seendet
Ljusstrålningen reflekteras från blomman som når ögat. Strålningen bryts av linsen till en bild som är upp och nedvänd samt spegelvänd. Ljusenergi som träffar syncellerna i näthinnan, omvandlas av stavarna (mycket ljuskänsliga receptorer) och tapparna (står för färgseendet) till elektriska impulser som sänds till hjärnan. Impulserna från ögats näthinna når hjärnans syncentrum. Impulserna tolkas och bearbetas av olika delar av hjärnan. Resultatet kontrolleras mot tidigare erfarenheter och minnen och fram träder bilden av blomman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar